fredagen den 31:e december 2010

Hail hail rock and roll!



31121973

AC/DC spelar sitt första gig på Chequers Bar i Sidney och låtlistan kan ha sett ut som följande, vilken är från ett gig några veckor senare på Hampton Court Hotel:

01 Soul Tripper
02 No Particular Place To Go
03 Stay For A While
04 Carol
05 It's All Over Now
06 Jumpin' Jack Flash
07 Rock & Roll Singer
08 Blue Suede SHoes - Shake Rattle And Roll - Tutti Fruti
09 Rockin' In The Parlour
10 Bye Bye Johnny
11 Lucille
12 All Right Now
13 Baby Please Don't Go
14 Honky Tonk Women

Samma dag och samma år på andra sidan jorden, gör även Journey sitt första framträdande och detta sker på Winterland Ballroom i San Francisco.
Setlisten ska ha sett ut så här och finns tydligen på soundboardtape:

01 - Topaz
02 - It's All Too Much
03 - In My Lonely Feeling
04 - Mystery Mountain
05 - Sing A Song For You
06 - Kahoutek
07 - State Of Confusion
08 - In The Morning Day

Scott "NOT" Ian ser dagens ljus den här dagen 1963 och thrashgitarristen får ett stort grattis från Metal Shrine på sin 47-årsdag!

Denna dag 1984 kör Rick Allen i Def leppard av vägen och blir troligtvis den första professionella enarmade trummisen.

/Niclas
Årets konsert 2010!



Precis som mitt aktiva skivköpande har dalat, har även konsertbesöken inte varit alltför många under det gågna året. Tre gig står dock ut lite mer än andra.

Robert Plant och Band of Joy
Annexet, Stockholm

En fullskalig religiös upplevelse och då kvarstår det faktum att jag inte på något sätt tillbedjer någon form av högre makt. Skulle det dock vara så, är herr Plant vår allsmäktige Fader och kompbandet hans trogna lärjungar.

Slayer
Sonisphere, Stockholm

Tom Araya står numera stilla och Kerry King bär omkring på en kedja storlek gigantisk, men de körde över allt och alla under den bibliskt blöta Sonispherefestivalen. Hail Satan!

Imperial State Electric
Debaser Medis, Stockholm

Visserligen är skivan något platt i sin produktion, men herre Jesus vad det svängde live! Sällan har Nicke Andersson varit så bra som han var denna utsålda kväll.

/Niclas

torsdagen den 30:e december 2010

De klassiska intervjuerna i Playboy 2001!



Efter att ha läst ut Mick Walls Metallicabiografi är jag sedan en tid tillbaka bitvis uppslukad av allt Metallica.
Här är de numera klassiska intervjuerna med Hetfield, Ulrich, Hammet och Newsted, där de alla öppnade upp och även snackade skit om varandra.
Två månader efter att intervjuerna gjorts hoppade Newsted av bandet.

Metallica i Playboy här

/Niclas
10 skäl till att älska Manowar!



Dom Lawson på Metal Hammer radar upp 10 skäl till varför just Du bör älska detta fjollband.
Jag väljer att citera Nigel Tufnel respektive David St Hubbins: "None more black!" och "It´s such a fine line between clever and stupid!"

Manowarkärlek här

/Niclas
Dansk trummis vs. svart badboll: 0-1



/Niclas
"Stevie Ray Vaughn is dead and we can’t get Bon Jovi near a helicopter? Come on, folks. ‘Get on that helicopter, John. Shut the fuck up and get on that helicopter! There's a hairdresser in there. Yeah, go ahead in there, yeah, yeah!"

Marc Spitz skriver om Bon Jovi i Vanity Fair och ställer frågan om det är dags att sluta förlöjliga Bon Jovi, just med tanke på att de är världens mest inkomstbringande turnésällskap 2010?
/Niclas
Back from the dead!



Den gamle sångaren från Shy, Tony Mills, som numera huserar i norska TNT, är tillbaka på banan igen efter att ha varit kliniskt död i två minuter efter en hjärtinfakt i somras.

Story i VG här

/Niclas
Djuplodande analys...



Någon har haft lite tid över och plitat ner en kul story om en analys av Van Halens "Hot for teacher". Om du orkar läsa till slutet bjuds det faktiskt på en hel del rolig läsning. Bäst är nog Lita Ford-muséet och Van Halen-institutet.

Van Halen här

/Niclas
Senaste Ebayköpet!



The mighty Van Halen live på den legendariska klubben Starwood i Hollywood den 29:e juni 1976. Ett enastående musikdokument. "Limited 100 copies only". Från Japan via Sydkorea till lilla igensnöade Hägersten.

Somebody Get Me A Doctor 3:07
Babe Don't Leave Me Alone 2:55
Show Your Love 4:57
D.O.A. 4:52
Runnin' With The Devil 4:05
Let Me Swim 8:19
She's A Woman 3:22
Ice Cream Man 5:06
Believe Me 4:24
Honolulu Baby 3:42
Simple Rhyme 5:52
Eruption 6:12
House Of Pain 3:23
Eyes Of Night 4:45
I Live With Fools 11:00


/Niclas
The good, the bad, the ugly...



Decibel Magazine forstätter sin serie "Justify your shitty taste" och har nu Judas Priests "Turbo" på agendan.
Minns själv hur jag inhandlade plattan iklädd lång svart trenchcoat med uppkavlade ärmar. Detta efter att ha sett en bild på Halford iklädd något liknande. Kände mig helt klart som den tuffaste slyngeln i stan.
Faktum är dock att jag gillade plattan då och gör det fortfarande, även om Priest gick vilse bland alla synthgitarrer.

Kul artikel här

/Niclas
Kan det bli bättre?



Öppningsscenen i "Californication" säsong 4, är en fullständig kärlekskopulering mellan en ohälsosamt bra låt och en av världens all time bästa tv-serier.
Hank Moody rules!

/Niclas
Årets album 2010

Kingdom of Sorrow

"Behind the blackest tears"



Trots att jag driver den här bloggen har jag under 2010 lyssnat väldigt lite på nya alster. Mitt skivköpande har dalat och de skivor som inhandlats har istället många gånger handlat om diverse bootlegs eller diverse skivor från 70 - och 80-talet. Och sitta framför datorn för att lyssna på promodownloads är inte riktigt min grej. Jag vill ha den fysiska skivan, trots att vi skriver 2010. Därför blir denna lista ytterst kort och består av bara ett ynka band.
Dock var jag snabb med att hala fram cash för ett ex av Kingdom of Sorrows andra vax och jag blev inte besviken. Folk får skrika sig hesa över Watain, Ghost eller Dimmu Borgir, men för undertecknad är det team Windstein/Jasta som gäller hela vägen.
De följde upp sin debut med ett än vassare album och dessutom ett av de snyggaste omslagen.
Hail Kingdom of Sorrow!



/Niclas
Hur. Är. Det. Möjligt?



Pudlarna från New Jersey slår U2, Metallica, AC/DC mfl på fingrarna och drar in mest cash under 2010. Hur går detta ihop?
Personligen tappade jag intresset efter plattan "New Jersey" och har sedan dess bara uppfattat bandet som en nästan transparent upplaga av det band de en gång var. 201,1 miljoner dollar i biljettintäkter är en sinnessjuk siffra och än mer "out there" när det handlar om Bon Jovi.
Världen kommer aldrig att bli sig lik igen...

Artikel i NME här

/Niclas

onsdagen den 29:e december 2010

Bokrecension

Mick Wall

"Enter night - Metallica the biography"



Mick Wall lyckades för nästan exakt två år sedan ge ut en fantastiskt detaljerad och välskriven biografi om Led Zeppelin, When giants walked the earth, och nu finns hans senaste bok om Metallica i en bokhandel nära dig.
Enter night är i upplägget väldigt lik boken om Led Zeppelin. Varje kapitel inleds med fragment av ett gammalt samtal med en bandmedlem eller ett möte och därefter tar historien vid.
Mick Wall har jobbat som musikjournalist i 30 år och har följt bandet sedan början och intervjuat, krökat, snortat, ätit och levt allmän rövare med medlemmarna i allehanda sammanhang. Med andra ord sitter han inne med en hel del info, vilket också ger boken en validitet som kanske saknas i liknande biografier.
Boken tar upp allt man kan önska sig om bandet, från Dave Mustaines sparkning och Ulrichs ofta hårt kritiserade trummande till Cliff Burtons tragiska död utanför Ljungby och hur Ulrich och Hammet var drivande bakom de sågade Load och Reload albumen till Hetfields stora förtret. Ingenting lämnas orört och allt får komma upp till ytan.
Wall skriver alltid väldigt bra och framförallt lyckas han trollbinda läsaren genom hela boken, vilket han även gör i detta fall. Själv har jag lyssnat igenom i stort setta hela bandets skivkatalog samt plöjt igenom filmen Some kind of monster för femtioelfte gången. Ett betyg så gott som något.
Enter night är ett självskrivet köp för varje fan av Metallica, men även för andra inte fullt lika troende lyssnare. Boken ger en väldigt bra bild om hur ett band växer från att spela i ett garage till att sälja ut de absolut största arenorna världen över och hur mycket arbete som lagts ner bakom kulisserna för att ta sig till nästa nivå, även om det ibland har inneburit att lägga sina gamla ideal och principer åt sidan, som exempelvis Ulrichs hårt kritiserade korståg mot Napster. Dock skulle de sedan själva utnyttja internets olika kanaler i samband med lanserandet av senaste albumet Death magnetic.
Läs och njut av en mycket givande och innehållsrik biografi, som åter visar att Mick Wall är en av de främsta musikjournalisterna jorden har att tillgå.


/Niclas

måndagen den 27:e december 2010

Sänkta priser hos Rollins idag, 27/12!



Om det nu har fallit sig som så att du har lite pengar över från julklappsinköpen, kan det vara läge nu att slänga dessa kronor på en av Henry Rollins böcker.
10% rabatt just idag.

Rollins affär här

/Niclas

söndagen den 26:e december 2010

"The first two things I had for the third album were “Immigrant Song” and “Friends,” which wasn’t a bad place to start."

Lång och läsvärd intervju i Guitar World med Jimmy Page om "Led Zeppelin III".
/Niclas
Skål på dig Lars!



Idag fyller den lille glade dansken med det taskiga dangelska uttalet, 47 trumskinn.
För övrigt kan jag tipsa alla om att läsa Mick Walls nyutkomna biografi "Enter night"! Fantastiskt bra bok om bandet och skriven på ungefär samma sätt som hans mastodontbok om Led Zeppelin, "When giants walked the earth". Recension kommer snart.

/Niclas
Intervju med Gary Cherone från Extreme/Hurtsmile!



Gary Cherone är just nu aktuell med debutplattan från sitt nya band Hurtsmile, i vilket även hans bror Marcus är medlem.
Gary ringde nyligen upp mig i ett kallt Hägersten och pratade om bl a Hurtsmile, första mötet med Van Halen, gamla låtar och drömproducenten för nästa platta med Extreme.

Gary Cherone: Niclas, this is Gary Cherone!

Hey, how are you?

GC: I´m good! How are you doing?

Good! It´s cold!

GC: Yeah, it´s very cold in Boston too.

You´ve got any snow?

GC: Not yet. The Midwest got hit, so we´re prepared for it.

Alright! Well, we´re trying to survive the cold here and the suicidal bombings. It´s crazy!

GC: Yeah it is!

First up, this band Hurtsmile, what´s the story behind it and working with your brother?

GC: After all these years it´s a wonder why didn´t hook up sooner, but we had different bands. He´s a little younger than me and during the Extreme days, in the clubs, the funny thing was that he hooked up with Nuno´s brother Paul and he was in a band called Flesh. It (Hurtsmile) was a project that started in 2007 and then I had to put it on the shelf because of the Extreme reunion and we did the record and tour and then when Nuno had an opportunity to do the Rihanna tour, it made sense to finish the record. I love playing with those guys, they´re all East coast guys and I´ve known them for years and I really wanted to write a record with my brother.

Is the plan to tour with this band?

GC: Absolutely! The record is coming out on January 19th and in America on February 8th. We´re looking at dates now. Obviously the economy is tough and to get everywhere you wanna go was even impossible for Extreme. But we´ll get to Japan and do at least a handful of dates in Europe. That´s the plan and of course America is a bit easier to play.

Of course. So far I´ve only heard samples of the album and I have to say that I was surprised of the heaviness and it sounded great. Really cool music!

GC: Thank you! I wish we have an opportunity to talk a little bit more once you hear the record? That would be great!

Absolutely!

GC: I think… you know, it´s got the four basic elements. I´m very used to this three piece rock and roll band. The record is diverse and has some eclecticism on it. The majority of the record is pretty heavy. Marcus writes a great heavy memorable riff, you know, snarling riff. I´m happy you like it.

Yeah, especially “Jesus would you meet me”. A really cool song! Are you the one behind the lyrics?

GC: Yeah! It works pretty much that way in all the bands. In Extreme Nuno writes as well and is a terrific lyricist. Marcus and I collaborated on rock and roll riffs and then me scribbling some words down and a melody. That was one of the last songs we recorded on the record and Marcus played me the riff and it reminded me of a rootsy Led Zeppelin and it kind of took me there with the rootsy gospel Jesus would you meet me type of chorus. Yeah, it´s a fun song and we´re rehearsing it now.

It goes “Jesus would you meet me on the day I die”. Is that something you are still wondering about?

GC: Well, no… I do believe there is something after this life, but the song… and it´s consistent with my faith, but the song is part of the second half of the record which is conceptually knit together and the song is really a question of live after death, the meaning of life. You can apply it and you don´t have to be a Christian to understand that. I think everybody asks that; “Is this all there is to life?”. For the Christian, he´s praying to Jesus, for the Jew he´s praying to Yahweh and so on and so on.

The song, which I understand is based on the Daniel Pearl story, the “Kaffer” song, when did the idea for that song come about? Was that something you had from when it happened or…?

GC: Yeah, it´s so funny… a title or a theme could be in my head for ten plus years. I remember having “Kid ego” in my head since high school, before I wrote that in Extreme and I was in a bunch of different bands before I decided to write that one. You mentioned the bombing! How can you not be affected by what´s going on in the world. I wish you´d heard the song. Musically it´s one of the heaviest songs I´ve ever done and musically the band is ferocious on it. Lyrically I wanted to… it´s almost the question of what it would take to be a martyr. Would you die for your beliefs? It´s taken from the murderers’ point of view, so lyrically it´s very disturbing. Daniel Pearl is what actually inspired it. There´s been many other beheadings, but it´s more of a general sense.

Are there plans for another album after this one and the tour?

GC: Yeah, we´ve finished the record and we´re excited that it´s coming out and we actually wrote some more stuff that we plan on putting out at the time of the release. Just on the Net, because if we´re gonna go out and tour this thing, I´d like to have a little bit more material, so I don´t have to dip too much into the past. I will do a few older tracks, but the more the band writes the better it gets, so that´s the plan. . With Extreme, we´re writing and we´ll have some new music next year as well. The bands won´t conflict because Nuno´s got some things to do with Rihanna and we´re able to get together over the Internet.

This album is released on Frontiers as well and was that just a natural step since Extreme´s last album was on Frontiers as well?

GC: Yeah, those were obviously the obvious… we had an obligation to tell them and they were interested and I think they would be interested in a Nuno project or anything with Extreme. They liked what they heard and they offered us a deal we liked and the same with JVC. There were a few other interesting things but I was so eager to… it was a little bit of a long process in scheduling and getting this record finished. I really wanted the record to come out and I´m happy it´s coming out in January.

What´s the story behind the name Hurtsmile?

GC: (laughs) I guess that´s an inside joke with my brother. That´s one of the toughest thing to do, to name a band. This is the first time in my life actually, that I came up with a name that everyone liked the first time. They scratched their head a bit and I had to explain it. I said “Marc, I´ve got the name of the band!” and he goes “What is it?”. I said “Hurtsmile!” and that goes back 30 years when we were growing up as kids, me and my brother and my friend were playing football or messing around in the house… I grew up with four brothers so there were a lot of fighting going on and that term came from like if someone got hurt, if they fell down and they were in pain but didn´t want to cry in front of the rest of the kids, they couldn´t hide that. They tried to smile through the pain and everyone would point and go “Hurtsmile, hurtsmile!”. So he laughed and I think it works, like Black Sabbath or Iron Butterfly, the opposite names. Hurtsmile, isn´t that what we do in life? Smile through pain? They like it and it´s humorous.
It´s a good name!

GC. Oh, thanks man!

I was kind of wondering about your last name Cherone? Where does that come from? Is it French?

GC: No! The pronunciation sounds that way, but it´s Italian. The original spelling was Cirone and it was pronounced “Keroni”. My grandfather on my father´s side came over to America and it was Americanized. For a lot of people it sounds like Shalom and they think I´m Jewish or French, but it´s Italian.

Have you been back to where your grandparents came from?

GC: No. We´ve toured Italy quite a few times. Seems like the only place we play is Milan. Both my parents and grandparents came from the Motherland. My grandfather was Sicilian, so don´t mess with me! (laughs)

You mentioned that with Extreme you´re working on some new stuff and I also realized that it´s the 20th anniversary of the release of “Pornograffitti” this year. I read somewhere that you had plans of doing something before the end of the year. Do you still have any plans of playing?

GC: We really messed with that idea and we were excited to do it, but scheduling didn´t permit it because of Nuno´s Rihanna thing and I don´t blame him. It was an intriguing gig. He says it´s great, but he misses the rock and roll part of Extreme. I think someday… we missed the 20th anniversary, but I´d like to do a string of dates and do the whole record because there are some songs there that we haven´t done in over 20 years or let alone, I think, have ever done. Maybe get some horns out for “Get the funk out” and “Li´l Jack Horny” and some of those tracks.

Originally when you wrote that album, who came up with the title and what´s the story behind it?

GC: (laughs) “Pornograffitti” was a song before we named the record. It was a group of songs we were writing. We were writing those songs, believe it or not, on the first album tour because our first album was delayed a year and we were pissed off and we were playing all the old songs on the road and we were writing, what we thought, was better music. “Pornograffitti” was one of those songs and usually I write a crop of lyrics and they usually are connected theme wise, so when we wrote this, it became that loose knit storyline. We were gonna call the record “Extreme II” just like “Queen II” and all that, but we couldn´t decide so the record is actually called “Extreme II Pornograffitti”, which is very confusing. The record company said “Decide! Either call it Extreme II or call it Pornograffitti!” and of course Extreme said “No, we´re gonna call ém both!”.

I bought that album when it came out and played it 24/7 and the song “More than words” was a big hit over here. Writing as song like that, when you´re writing it and recording it, do you ever get the feeling “This might be something!”?

GC: I´ve been asked that and Nuno has been asked that. We knew when we wrote it that it was a good song, we knew it was one of the better Extreme songs and we showed it to the guys and said “We´re thinking about keeping it simple, acoustic, and not add drums.” And both Pat and Paul were like “Absolutely, don´t touch the song!”. But there´s no way in a million years that we´d think that it would become that big. It was bigger than the band and it was so big even the audience got confused. People would go and buy the record… You´d have housewives going in and go “We like that pretty ballad.” And someone would say “Yeah, that´s the band Extreme and the album Pornograffitti!”. “No, no!”. “Yes, yes, you are talking about that!”. That was funny and frustrating, but in retrospect it was the song that introduced the world to the band. We were really fortunate. That really bought us our freedom in the studio.

Yeah. I listened to that album not that long ago and there are some favorite songs of mine like “Li´l Jack Horny” and stuff like that. I´m just wondering, were there a lot of leftovers that didn´t make it and stuff you´ve got laying around?

GC: Yeah, there were a few demos that haven´t been out. Some of them have leaked out in really bad sounding bootlegs. A few of those songs made it to the next record like “Color me blind” and two or three others. You make me think of “Pornograffitti” and I just remember, for me when I listen to it, the Nuno riffs blow me away every time. This last tour he was blowing me away. He was just ferocious playing, so that´s what I think of “Pornograffitti”. It´s funny to listen back. Some of the arrangements you would do different and you would think of a vocal take and go “Ah, I could sing that better now!”, but I guess that´s always what you do when you´re listening to old stuff. I´ll probably be saying that when I listen to Hurtsmile in five years.

On your latest record, which is a really good record as well, a favorite song of mine is the bonus track “Americocaine”…

GC: Aha! (laughs)

And I interviewed Nuno when that album was released and said that I never understood why it wasn´t released, because it´s such a killer song?

GC: Thanks! You know what? It was always a matter of time with Extreme. Me and Nuno were always moving forward and old songs fell by the way side. There´s a lot of stuff that was unfinished and some demos, like I said, where the quality wasn´t great and for us to go back and maybe dig one up and re-record it, is a long shot. We´re removed from that. But why those things happened I don´t know. I always liked “Americocaine”! It´s not the first song, but at least the second song me and Nuno wrote together. It was written with the bass player at the time, before Pat, in the clubs and Nuno had just joined my band and there was still a little metal, Randy Rhoads thing going on. Yeah, I like “Americocaine”. Another one on the Japanese release was “Mr Bates”. Go YouTube that and you´ll dig that! Same period of time.

Nice! When you were singing with Van Halen, do you have any memory of the first meeting you had with those guys and the first jam session? Do you remember what songs you played? Was it just Van Halen songs?

GC: Yeah, that was the plan. Here I am, just getting out of Extreme, I had a vocal operation and that year I did “Jesus Christ Superstar” and my manager says “You´re gonna be auditioning for Van Halen!” and I go “Yeah, right!” and he goes “No, really!”. Eddie called me and we had a great conversation and we talked about maybe five or six songs I´ll learn. A couple from the Sammy era and a couple from the Dave era and I remember arriving there in the afternoon… I knew Michael Anthony before that and he came out and greeted me. Alex and Eddie were in the studio 5150 at the time and I go “Hey Mike, what´s up man?”. I´d met him a few times and he remembered me and I go “You gotta help me out here man, I´m a little nervous!” and he goes “Nah, don´t worry about it!”. Then Eddie literally came out and shook my hand and said “Hey man, you ready to sing?”. I go “Yeah! You mind if I go to the bathroom?”. (laughs) So I went to the bathroom and said a little prayer, you know, “Just let me do good!”. (laughs)” If I´m not in the band, so what!”. Believe it or not, I went in there and I had nothing to lose. I sang… I think it was “Panama” and then we had a little break and he showed me what was to become “Without you” and we wrote that and I even think some of that take was even on the record.

Wow, cool! I know you did a video for that one at the Ice Hotel in northern Sweden. Who came up with that idea?

GC: That was the record company. Believe it or not, but our portion was done in LA.

You´re kidding?

GC: Do you believe that? They shipped in all this ice and created this wall of ice and it was melting slowly. They used footage with the girl from the one in Sweden and our performance was done in LA in a hangar.

I always thought you guys were up there. (laughs)

GC: Yeah, that´s funny! You should´ve seen it! It was like walking into an ice cave with fans all over and this is the first video and we´re all in winter coats and you walk outside and it´s hot outside.

The funny thing about Van Halen was that I interviewed Eric Martin from Mr Big recently, and he auditioned for Van Halen.

GC: I didn´t know that!

Well, he chickened out. He went as far as he walked up the road to Eddie´s house and he had met Sammy Hagar at the airport and he had told him that he´d gotten the job, so he never really auditioned. He chickened out. It´s a cool story.

GC: Wow, that´s interesting!

What´s going on with Tribe of Judah?

GC: Well, that was the case of… I don´t wanna blame anybody, but the management wasn´t together and the record company wasn´t together. It was very disappointing because I was very proud of the record and the guys I´m still in touch with and obviously Pat was in the band and a couple of other guys and one of them joined Nuno´s band. I really wanted to do another record and it just kind of dismantled and I went somewhere else. I needed a break. It was right after Van Halen and I didn´t want to do the three piece rock band, so I wanted to experiment a bit and towards the end it wasn´t a great experience. It´s so funny, right now, after the Extreme tour, now with Hurtsmile, this is where I want to be. A three piece rock band and it´s my comfort zone. It´s a good place for me so I enjoy doing what I´m doing.

Going back to Extreme again, the new album, will you produce it yourselves or get an outside producer?

GC: There´s talk of a few people. It would be great to get an A-list name. I don´t know if that happens? My dream producer would probably be Rick Rubin. Here´s a guy that´s done Johnny Cash, the Chili Peppers and you know, Neil Diamond.

And Slayer!

GC: And Slayer! Yeah, he´s the guy that pulls the best out of the band. He doesn´t overwhelm the band and make it a Rick Rubin production, like some producers.

That would be really cool Gary!
Well, it was really nice talking to you! My time is up and I hope we´ll be able to talk some more later on?

GC: Definitely! Thanks a lot man!

/Niclas

lördagen den 25:e december 2010

Slayer goes to church!

YouTube har blockerat klippet pga tillståndsförbud från Sony, så jag hittade istället klippet på vad som troligen är en rysk sida.

/Niclas

Idioti är en väl utbredd sjukdom.



Tom Goododwyn på NME skriver om homofobi inom hårdrocken i anledning av en nyligen publicerad intervju med "the Metal God". Dock kan man väl bara konstatera att denna form av total idioti finns inom alla musikgenrer och inom alla samhällsskick, tyvärr.
Vad gäller artikeln så är det nästan mer läsvärt att ögna igenom kommentarerna från diverse kloka och även okloka läsare.

Artikel i NME här

/Niclas

fredagen den 24:e december 2010

"I know this year has one week left but I am already in 2011. I have a lot of plans and hope to get them realized."

Henry är lite frustrerad och skriver bl a om "Don´t ask, don´t tell!" i militären, vilket nu äntligen blivit avskaffat, och om Abraham Lincolns briljans.
/Niclas
Idag skålar vi lite extra för Lemmy!


Världens mest ultimata rocker blir idag 65 bassträngar.
Skål Lemmy!
/Niclas
Bon Jovi i Australien!



Som sagt, fram till och med "Slippery when wet" var det gamla Jerseybandet ganska kul. Numera handlar det mest om übersmetiga fulcountryballader och att vara rådgivare åt president Obama. Så långt från rock and roll man kan komma.
Bandet har precis avverkat en handfull konserter down under och får, konstigt nog, överlag bra recensioner för gigen i Perth, Melbourne, Brisbane och Sydney.

Recensioner i Sidney Morning Herald här

/Niclas
Metal Shrine önskar alla en God Jul!



/Niclas

torsdagen den 23:e december 2010

Once upon a time in a galaxy far far away...



Långt innan droger, aids, fyllor och bråk kört bandet i botten, tillhörde Ratt den exklusiva skaran band som kunde fylla stora arenor i USA.
Här i ett härligt skakigt liveklipp från Madison Square Garden 200387. Bootleg som detta ser man inte längre, vilket är både bra och dåligt.

/Niclas
Galenskap på högsta nivå!



"23121985, Judas Priest fans Raymond Belknap and James Vance shot themselves after listening to the Judas Priest album ‘Stained Class.’ The two had drunk beer, smoked marijuana and then listened to hours of the album. Afterwards they took a shotgun to a nearby school playground where Belknap shot and killed himself. Vance then blew away his jaw, mouth and nose but lived for more than three years before dying of effects of the shooting."

Vem minns inte denna fullkomliga galenskap som ledde till en rättegång under sommaren 1990 i Reno, Nevada, där Judas priest stod anklagade för dolda meddelanden på skivan "Stained class" och främst i låten "Better by you, better than me"? Dessutom är ju inte låten skriven av Priest, utan av det tyvärr oftast bortglömda Spooky Tooth.

/Niclas

Creatures of the night!



Jag har alltid tyckt att "Creatures of the night" (1982) är ett av KISS starkaste album och sällan har väl någon lyckats prestera ett sådand Bonham-sound som Eric Carr gjorde på detta album.
Här en intressant och givande intervju från sagda album. Dessutom korta liveklipp från Sao Paulo 1983.

/Niclas

onsdagen den 22:e december 2010

Skicka ett lite annorlunda kort till dina vänner!



Istället för de vanliga Hallmarkkorten finns det nu ett alternativ att skicka till den du håller kär eller kanske tycker riktigt illa om. Eller varför inte ett alternativt julkort?

Mer info här

/Niclas
3/4 av Nirvana återförenade!



Saxat från Grungereport.net:

"I know the headline may seem a tad bit sensationalistic, but this is as much of a Nirvana reunion as there can ever be.
For the first time since 1997 3/4 of Nirvana’s In Utero touring lineup has reunited on stage. Krist Novoselic came out at the Foo Fighters’ secret show last night at Paladinos in Tarzana, California, joining former Nirvana bandmate Dave Grohl and former Nirvana touring guitarist Pat Smear who is also a current member of Foo Fighters.
What’s left of Nirvana played “Marigold” the one Nirvana song which featured Dave Grohl on lead vocals. This is the first time the surviving members of Nirvana have played a Nirvana song on stage since Kurt Cobain’s 1994 suicide. Would have been cool if they had gotten Bleach era drummer Chad Channing to play drums.
Novoselic makes a guest appearance on the Foo Fighters’ upcoming album set for release in the spring on the track “I Should Have Known.”

Då väntar vi bara på att de plockar in en ny sångare och ger sig ut på en återföreningsturné...

/Niclas
Q&A med Burn!



Jag drog iväg lite frågor till Daniel i bandet Burn. Debutplattan "Rock Royale" finns ute i handeln den 27:e december och är producerad av ingen annan än Peter Dolving. Att Daniel sedan nämner Grand Funk Railroad som en av bandets influenser, är bara det värt en hel del.

Presentera bandet! Hur, när, var bildades ni?

Daniel: Burn bildades sommaren 2007 i Göteborg av mig och Martin. Vi två tillbringade de första sex månaderna i replokalen med att komponera låtar, innan Fredrik Jakobsen anslöt sig på trummor och vi kunde börja repa som en trio. Tre månader senare i början av 2008 började vi göra våra första spelningar, bla på Sticky Fingers i Göteborg.
Vi hade länge pratat om att ha någon på piano. På vår första EP "A real rock and roll band", som vi spelade in i slutet av 2008, hade vi med en kille som lirade in lite piano. Han var även med på ett gig på Sticky Fingers. Men det var något som inte stämde med honom, han kom till Studion 5 timmar för sent bakis och ville gå innan han lagt allt piano. Jag kommer ihåg att vi fick säga till på skarpen att han var tvungen att lägga klart sina spår innan han fick gå. Sådant folk kan vi inte jobba med. Hur som helst, bra pianister växer tydligen inte på träd här i Göteborg. Det fick dröja ända till 0ktober 2009 innan vi hittade Petra Engdahl. Hon är sedan första repningen en given Burnmedlem. Vi funkade skitbra som en trio men nu känns det som att vi är komplett.

Vilka är de främsta låtskrivarna i bandet?

Daniel: Det är jag och Martin som gör all musik. Martin skriver så gott som all text. Sedan bearbetar och finslipar vi all musik tillsammans. Men det ska tilläggas att Fredrik och Petra är mycket bra låtskrivare, det har väl bara kommit sig så att de inte har kommit med något material ännu. Men det kommer, det känner jag. Det är nog bara en tidsfråga och det ska bli mycket spännande att höra vad som händer då.

Hur blev ni ihop med Dolving?

Daniel: Jag och Peter är vänner sedan ett par år tillbaka, vi satt hemma i Peters kök över en kanna kaffe och snackade om våra band. Peter tyckte att Burn har "så jävla bra låtar", och han fick väl mig att förstå att vi skulle kunna bli så mycket bättre om vi gjorde lite ändringar, eller på ett annat sätt. Han ville väldigt gjärna jobba med Burn på något sätt och vi kom fram till att producent skulle passa bra.
Jag tog med mig detta till bandet och vi kom fram till att vi skulle behöva lite hjälp utifrån, det är bra att ta in någon som ser mer objektivt på våra låtar. Vi står ju och repar samma låtar två ggr i veckan, så det blir lätt att man inte hör vad man håller på med.

Vad har ni främst lärt er av honom?

Daniel: Att ta det lungt..hehe.. jag är ju den typen som helst vill ha gjort allt igår och allt ska bli klart på en gång. Jag har äntligen fattat att vi kan testa några ideer och sedan gå hem och sova på saken och sedan behålla, eller ta ett nytt beslut.
Det är bättre att det får ta lite tid och att det blir bra, än att snabba på. Vi vill ju trots allt inte lämna något halvdant. Peter hjälpe till mycket när vi spelade in sången och det var väldigt mycket sångteknik och uttal, Peter är en väldigt duktig sångare.
Ni som bara känner till Peter för "The Haunted" bör lyssna på "Peter Dolving band" och " Bring The War Home". Fina grejer!

Vilka är era influenser?

Daniel: Kiss, Alice Cooper, Iggy and The Stooges, Lynyrd Skynyrd, Grand Funk Railroad, The Who, Humble Pie, Sex Pistols och mycket mer.
Allt som det svänger gött om...

Bästa konsertminnet så här långt?

Daniel: Lätt vårt releaseparty på Sticky Fingers 18 december 2010. Fullsatt och ett jävla drag.

Vad var tanken bakom bandnamnet?

Daniel: Vi ville ha ett namn som skulle vara lätt att komma ihåg och samtidigt låta bra. Vi brinner ju för att spela vår musik så Burn blev ju ganska bra. Många tror det är efter Deep Purples skiva, men det är det inte.

Hur lång tid tog det att spela in plattan och hur var det att jobba i studion?

Daniel: Det tog alldeles för lång tid, eller så är det bara jag som vill ha det gjort snabbt?
Vi började göra förproduktionen på 15 låtar sommaren 2009 och den blev klar i början av december samma år. Så fort den var klar fick Dolving lyssna in sig på materialet och komma med synpunkter. Peter valde ut 10 låtar han ville vi skulle ha med på skivan. Vi hade sagt max 12.
Av hans 10 låtval ändrade vi ett, annars litade vi i stort på honom..Hahaha.. Sedan var det bara att hårdrepa dessa tills vi spyr på låtarna. (Peters order) Vi gick in i studion för slutproduktion i slutet av januari 2010, hos Krille i Evil Grill Audio i Göteborg.
Eftersom vi allihop hade jobb vid sidan av bandet och Peter Turnerar med The Haunted så skulle det dröja ända till oktober 2010 innan det äntligen blev klart. Mastringen gjordes av Rizsa som har gjort mycket åt Hardcore Superstar.
Det tog alltså lite mer än ett år, nästa inspelning har vi sagt måste effektiviseras.

Vad händer härnäst?

Daniel: Martin den jäveln haha..börjar med en månads semester i indien hela januari så här direkt efter skivsläpp. Men i februari spelar vi i Växjö, Jönköping och Stockholm. Mer gig är på gång att bokas, vi har inte fått klart allt än bara. Vi har några festivalförfrågningar och så.
Tanken är att hela Sverige ska få chansen att se oss.

Framtidsplaner?

Daniel: Ut och gigga så mycket vi bara kan, det är på scen vi trivs bäst. Det är väl egentligen därför vi spelar in skivor, att folk ska höra om oss och vilja se oss live. Vi arbetar redan på nytt material till nästa skiva kan jag tala om, men jag hoppas på en hel massa spelningar innan det blir dags för studion igen. Så får vi se vilka goa gästartister det blir på nästa skiva. Det är kul att samarbeta med andra artister och band.

Burn på MySpace här

/Niclas

tisdagen den 21:e december 2010

"Metal is all about breaking the rules!"

Altsounds.com skriver om hårdrockens historia och vad som idag är problemet med alla genrer, klädsel, stil mm. Intressant, även om det hela kanske är att ta musiken på ett lite för stort allvar.
/Niclas
"Slayer shows are nothing but sausage fests!"

Kort men kul intervju med Jeff Hanneman i Guitar World.
/Niclas
Läsvärd intervju med författaren Greg Prato!



Greg Prato har bl a skrivit den mycket intressanta och ytterst välskriva "Grunge is dead", som jag recenserat här tidigare. Just nu är han aktuell med två böcker, "The Eric Carr story" och "MTV ruled the world". Jag har inte själv läst någon av dem, men räknar med att göra så inom en snar framtid.
Chad Bowar på About.com fick en pratstund med Greg där de bl a pratar om nyss nämnda böcker, hans egen karriär som journalist och kommande projekt.

Läs här

/Niclas
Vedder och Rapid Eye Movement!



Nytt singelsläpp från REM med Eddie Vedder. Svårt att precisera hans medverkan på låten, men det låter onekligen bra.

Lyssna på "It happened today" här

/Niclas

måndagen den 20:e december 2010

The Catman blir 63 trumpinnar idag!



Nu var det ju ett x antal år sedan denne lille kissekatt presterade något lyssningsbart. Men back in the day var han one mean cat. Metal Shrine grattar!

/Niclas
Lennon: "Before Elvis there was nothing!"
Zombie: "Well, before Alice there wasn´t a hell of a lot either!"



Rob Zombie lets it rip på Alice Coopers Phoenix Pudding show, där Alice spelade med sitt gamla gäng The Spiders.

/Niclas
Panteras "I´m broken" i helt nytt ljus!



SlayerBob bjuder på en ny julshow. Samma tema som förra gången, men helt ny musik. En blivande klassiker!

/Niclas
None more black!



Att gamla Anvil toppar iTuneslistan just nu är kul på så många olika sätt. Rage Against The Machine hade ju nöjet att klättra upp till förstaplatsen i England förra året under juletid, efter en liknande kampanj som den här i Sverige. All heder åt det, för kan man på något sätt få folk att vakna upp och inse att mycket av det som hamnar på topplistorna världen över är rent undermålig musik, är det bra jobbat.
Med det sagt, åtetgår vi till Anvil. Detta evigt slitande band, som aldrig fått sitt riktiga break, aldrig sålt några större mängder skivor och aldrig fått sälja ut de stora arenorna. Filmen om bandet kastade in dem i spotlighten på ett sätt de inte riktigt själva var beredda på. Helt plötsligt hyllades de världen över och överöstes med diverse priser. Kudos åt dem för det. Filmen är bra och charmerande, men personligen hade jag nog lite för höga förväntningar och kände direkt efter att jag sett den att "Var det inte mer?" tänket infann sig.
Jag lyssnade aldrig på Anvil när det begav sig, av någon anledning. Jag minns deras skivomslag från baksidan på OKEJ där de alltid fanns med på postorderfirmans lista. Dock kan jag bara säga att det finns en väldigt enkel anledning till att det aldrig blev något av detta band; de är helt enkelt ganska usla.
"Metal on metal", som nu ligger etta på iTunes är en relativt trivial låt utan någon större finess. Att folk världen över ställer sig frågande till deras brist på framgång ter sig för mig väldigt underlig. Som bäst låter Anvil som ett något vassare Spinal Tap, men mer är det inte. När männsikor sedan drar paralleller till band som Metallica och Anthrax och andra 80-talsband som genomfört segertåg världen över och menar att Anvil borde vara lika framgångsrika, ja då vet jag inte riktigt vad jag ska tro.
Summa sumarum, Anvil blev aldrig stora för att de helt enkelt inte är bra. Däremot tycker jag att listettan är riktigt god humor.

/Niclas

söndagen den 19:e december 2010

Heavy Christmas!



Blender Magazine listar 10 julfavoriter i hårdrocksvärlden. YouTubeklipp inkluderade.
Ho, ho, ho!

Julsånger här

/Niclas
Iron Maiden i Köpenhamn 19801011!



Tydligen ska det här vara den näst, näst tidigaste livefilmningen med britterna. Pålagt ljud från samma konsert, där de agerade förband åt KISS. Musikhistoria!

/Niclas
Mayhem at the Forum 84!



Kan man öppna en show på ett bättre sätt? Så vitt jag vet är detta den enda filmade spelningen på "1984"-turnén. Just då var de störst. Alla kategorier.

/Niclas
Young, dumb and full of...



80-talet i all its glory. "Shout at the devil", Budweiser och "totally babes".

/Niclas

lördagen den 18:e december 2010

Intervjuer, intervjuer, intervjuer...

Det har blivit en hel del snack på sistone. Saken är den att själva intervjuandet är sjukt kul, men skriva ut-processen är mindre rolig. Dessutom har jag en förmåga att ta på mig alldeles för mycket under på tok för kort tid.
Nåväl, följande intervjuer är på gång att läggas upp här inom en snar framtid: Jens Johansson - Stratovarius, Gary Cherone - Extreme, John Moyer/Mike Wengren - Disturbed och Jakob Samuel - The Poodles.
Lägg därtill ett par gamla intervjuer som aldrig blivit publicerade och som jag ändå har en tanke om att lägga up här på Metal Shrine en vacker dag: Stephen Pearcy - Ratt 2007, Yngwie Malmsteen 2007 och Paul Sabu 2007.

Hail Satan gott folk!

/Niclas
Foo Fighters kommande album!



Vid första anblicken trodde jag att tionde låten hette "Arlanda".

/Niclas
Robb Flynn listar årets bästa album.



10. Exodus - Exhibit B: The human condition
9. Sevendust - Cold day memory
8. Jay-Z - The blueprint 3
7. Shinedown - The sound of madness
6. Karnivool - Sound awake
5. Avenged Sevenfold - Nightmare
4. Flyleaf - Flyleaf & Memento Mori
3. Protest the Hero - Fortress
2. Eminem - Recovery
1. Deftones - Diamond eyes

"From the first time I heard the song "Diamond Eyes" I was floored. Deftones managed to do what is the most exhilarating, and yet most difficult thing to do for any band, to keep the foundation of your sound, but infuse it with something modern or fresh. In their case, this was accomplished with guitarist Stephan Carpenter's introduction of an 8-string guitar, and some serious Meshuggah-worshipping riffs. Chino fully exploring his range and harmonizing skills, Frank Delgado's keyboards / DJ-ing adding some incredible mind-bending depth and ambiance, while drummer Abe Cunningham and new bassist Sergio Vega's poly-rhythmic foundation somehow glued it all together. That the band was able to pull it from the depths of such a horrible situation, is even more of a testament to how good this band truly is. Crushingly heavy, beautiful, passionate, real, Diamond Eyes is my album of the year."

En ok lista, även om jag personligen aldrig riktigt förstått mig på Eminem. Flynns kärlek för hip hop/rap visade ju sig bl a på urusla "The burning red", som dessutom innehåller en horribel version av The Police´s "Message in a bottle". Köpte plattan, för att ganska omgående byta bort den på Mickes skivor i Hornstull.

/Niclas

fredagen den 17:e december 2010

Är det dags att omvärdera "St Anger"?



Ja, ska man tro Kevin Stewart Panko på Decibel Magazine lider sagda platta av ett oförtjänt dåligt rykte. Personligen är jag inte övertygad och kommer nog aldrig förstå detta album. Kul läsning oavsett.

St Anger här

/Niclas
Veckans Henry!



Henry gillar att LA lugnar ner sig inför julen och gör en massa radiopromo för en ny dokumentärserie på National Geographic.

Henry här

/Niclas
Those were the days...



Soundgarden bowlar på MTV´s Headbanger´s Ball 1994.

/Niclas
Ny film!



En kommande film som verkar klart sevärd.
Mother Love Bone var något av det bästa att komma från USA´s norvästra hörn. Dessutom är hyllningsskivan Temple of the dog rent överjävligt bra med några av Vedders och Cornells absolut bästa sånginsatser.

Mer om filmen här

/Niclas
Nu kan du bränna en kyrka i hemmets lugna vrå.



Genialisk idé och den perfekta julklappen. Bara 199 crucifix. Som hittat.

Kyrkbränning här

/Niclas

torsdagen den 16:e december 2010

Viva la Billy!



Idag fyller herr Gibbons 60 eller 61 kaktusar, beroende på vilken källa man utgår ifrån. Oavsett så sänder Metal Shrine en liten glad tanke åt denne gamle hjälte.

/Niclas
Watain nominerade igen!



Watains "Lawless Darkness" är ett av 10 svenska album som kandiderar till Nordic Music Prize 2011.

Från pressinfo:

"Den 5:e Januari kommer vi slutligen att presentera de 12 nominerade som valts ut utav totalt 50 album. 300 nordiska proffs inom olika områden i musikindustrin har röstat fram dessa album som de bästa nordiska släppen 2010.
Nordic Music Prize är ett pris för bästa nordiska album 2010 på initiativ av by:Larm i Oslo, Norge och insprirerat av brittiska Mercury Prize.
Vinnaren kommer att presenteras under by:Larm den 19:e Februari, och förutom äran tilldelas vinnaren även ett pris bestående av €20.000."

/Niclas

onsdagen den 15:e december 2010

The Big 4!


Fet

Faktum är ju att det oftast är sådant här bakom scenen-material som är mest intressant på livedvd´s.

/Niclas
10 bästa hårdrockskonserterna i LA 2010!



LA Weekly listar de 10 bästa gigen i nöjesvärldens huvudstad och olika nordiska band tar upp större delen av listan. Dessutom bjuder de på videoklipp från varje listad konsert som Opeth ovan.

Lista i LA Weekly här

/Niclas
Rammstein i MSG, NY!


(Samantha Xu)

Är alldeles för sen med att hoppa på tysktåget. Ångrar djupt att jag inte sett dem live.
Samantha Xu från Revolver Magazine har fått till några riktigt snygga bilder från giget på Madison Square Garden 11/12.

Rammstein här

/Niclas
Senaste Ebayköpet!



Som jag tidigare sagt är 80-tales LA en klar favorit. Köpte boken "Hollywood rocks" direkt när den kom ut, men först nu blev det av att införskaffa cd-boxen som kom ut strax efter boken.
Min version är en "Compact edition", men det funkar. Billig var den också.

DISC 1: Early ‘80s (1980-1985)
1. Hollywood Rose - Killing Time
2. Hellion - Run For Your Life
3. Mickey Rat - Dr. Rock
4. Plain Jane - Time Warp
5. Candy - Whatever Happened To Fun
6. Steeler - Cold Day In Hell
7. Dokken - It’s Not Love
8. W.A.S.P. - F**k Like A Beast
9. Black N Blue - Hold On To 18
10. The Joneses - Looks So Good
11. The Zeros - Kokomo Joe
12. Quiet Riot - Let’s Get Crazy
13. Armoured Saint - No Reason To Live
14. Rat - In Your Direction
15. Bitch - Be My Slave
16. Kery Doll - Too Good For Heaven
17. Warrant - Last Action Hero
18. Sin - Break Down The Walls (That Stop The Rock)
19. Xciter - Sleepless Nights

DISC 2: Mid-Late ‘80s (1985-1989)
1. Poison - Look What The Cat Dragged In
2. Lizzy Borden - American Metal
3. L.A. Guns (with Paul Black) - Roll The Dice
4. Stryper - To Hell With The Devil
5. Great White - Down On Your Knees
6. Demolition Galore - Bulimia Babe
7. Harlow - Rock The Box
8. Slut - Dr. Monster
9. L.A. Guns (with Phil Lewis) - Electric Gypsy
10. Decry - Dead End Zone
11. Nitro - Bitch On My Back
12. Faster Pussycat - Babylon
13. Rough Cut - Hold On
14. Tuff - Sinner Street
15. Odin - 12 O’Clock High
16. Salty Dog - Strong Medication
17. Soundbarrier - Gladiator
18. WWIII - Love You To Death
19. Rock City Angels - Hush Child
20. The Seahags - Doghouse

DISC 3: Late ‘80s
1. Keel - The Right To Rock (Live)
2. Jailhouse - The Innocent
3. London - Rainbow Bar & Girls
4. Cherry Street - Hellraiser
5. Junkyard - Hollywood
6. China - Love In Cold Blood
7. Bang Tango - Someone Like You
8. Black Cherry - Fading Away
9. King Kobra - Mean Street Machine
10. Motorcycle Boy - Cat’s Paw
11.Tommi Gunn - Rip, Rattle And Roll
12. Stars From Mars - We Got Tonight
13. Cats In Boots - Her Monkey
14. Lions & Ghosts - Meteor Boy
15. Angora - Hey Operator
16. Virgin - I’m No Angel
17. The Hangmen - Desperation Town (Live)
18. XYZ - Inside Out
19. Kills For Thrills - Commercial Suicide
20. D’Molls - Action

DISC 4: Early ‘90s
1. Electric Angels - Def Generation
2. Burning Tree - Planned Disaster
3. Jetboy - Feel The Shake
4. Big Bang Babies - 8 Arms
5. Lypswitch - Sexx On The Sun
6. Syanide Kick - Hollywood Angel
7. Darling Cruel - Changed
8. Saigon Saloon - Days Gone By
9. Rebel Rebel - Tonight’s Your Night To Rock & Roll
10. Spiders & Snakes - California Slide
11. Hardly Dangerous - Take Me To The Mountain
12. Skull - I Like My Music Loud
13. Yesterday’s Tear - Cold
14. Pretty Boy Floyd - Shut Up!
15. Blackboard Jungle - Chicago
16. Love/Hate - Wish It Was Summer
17. Mondo Cane - High On A Dream
18. Fizzy Bangers - Hai Karate
19. Alleycat Scratch - Take A Bite Outta Me

/Niclas

tisdagen den 14:e december 2010

The mighty Van Halen!



"I used to have a drug problem, now I make enough money."
Kungen av one-liners, Diamond Dave Lee Roth.
Elite Works har tidigare lagt upp mängder av diverse tidigare ej cirkulerade klipp med KISS för att promota sina auktioner på Ebay. Nu är det dags igen, men den här gången handlar det om Van Halen.
Den här typen av filmklipp lever jag för. Van Halen at their prime under "Fair warning"-turnén.
"And someone said fair warning, lord will strike that poor boy down. Turned from hunted into hunter, went to hunt somebody down."

/Niclas
Senaste Traderaköpet!




Mitt frossande i gamla 80-talstidningar fortsätter. Nu senast tre nummer av Faces Rocks. Jag tyckte väldigt mycket om den här tidningen och minns att mitt första nummer inköptes i mitten av 80-talet i 5:an varuhuset i Göteborg. .

Niclas

måndagen den 13:e december 2010

Christmas, bloody Christmas...



"Christmas, Bloody Christmas…

Sex dagar före jul, den 18de december, tas Studiefrämjandet´s Nemis scen över av fem dödsmetal band. Östergötland har under senaste åren kunnat stoltserat med två av landets största hopp inom dödsscenen, Maim och Tormented som nu får sällskap av kvällens huvud akt Morbus Chron från Stockholm samt Sorcery från Sandviken och At my trial från Linköping. Konserten äger rum på LÓrient och biljetter finns via Tickster, LÓrient samt Skivlagret.

Maim med rötter från Åtvidaberg kommer bjuda på nytt material från skivan ” Deceased To Exist” som kommer ut på Soulseller Records tidigt under 2011. Detta blir avslutningen på ett 2010 som inte bara gav på en kritikerrosad debut skiva utan även spelningar på Sweden Rock samt K-town Deathfest.

Tormented från Finspång består av samma medlemmar som Tortyr (som medverkat i tv serien CSI) och dessa har även figurerat i Edge of Sanity, Marduk och Facebreaker. Vi hoppas bandet skall kunna leverera headbangande döds trots att man var inblandade i en bilolycka helgen v49 på väg från sin spelning i Sandviken.

At my trial från Linköping har under hösten agerat förband åt Entombed och Adept. AMT visar att Linköping fortfarande kan levererar ny kvalitetsfylld metall år 2010. Med rötterna i Linköpingsbandet Kvot har AMT utvecklat sitt eget sound med ena foten i Göteborgsscenen men med andra fast förankrad i lokala tunga traditioner…

Sorcery är ett av Sveriges tidigaste dödsakter som startade i Sandviken redan 1986. Debuten ”Bloodchilling tales” spelades in i Sunlight 1991 av Thomas Skogsberg och släpptes samma år på ett franskt bolag. Skivan har sedan dess återsläppts tre gånger på olika tyska etiketter och Sorcery´s tidiga material kommer under denna vinter (2011/2012) återsläppas på vinyl.

Morbus Chron avslutar kvällen med att bjuda på Entombed doftande döds från Sveriges mest piss doftande storstadsregion, Stockholm. Bandet som varit på allas läppar under 2010 utan att släppt ifrån sig en skiva…

Första band på scen ca 21.00
Pris 70kr förköp; 100kr i dörren
Plats: LÓrient, Linköping

Förköp på Tickster, Skivlagret och LÓrient

Nemis är Studiefrämjandets kvalitetsscen för oetablerade band.

Nemis finns i Stockholm på Alcazar/Nalen, Sticky Fingers i Göteborg, Inkonst i Malmö, Sigurdsgatan 25 i Västerås, Raw Bar i Eskilstuna, The Tivoli i Helsingborg, Skandiateatern i Norrköping, 3 Bockar i Huddiksvall, Örebro, Umeå, Växjö, Uppsala, Karlstad samt på Klubb Hellmer i Falun.

Nemis finns också på ett flertal festivaler som: Umeå Open, Sweden Rock Festival, Peace & Love, Arvika Festivalen, Siesta, Rockstad Falun mfl.

För att spela på Nemis måste banden delta i Studiefrämjandets musikverksamhet. När det gäller Studiefrämjandets festivalscener på bland annat på Peace & Love, är alla band är välkomna att ansöka om att få spela!
Kontakta Studiefrämjandet på orten där du bor om du vill spela på Nemis.

För mer information kontakta Kaj Sivervik på Studiefrämjandet i Östergötland

013 - 252 346 eller
kaj.sivervik@studieframjandet.se "

/Niclas
Kill it and grill it!



Ted är en galen redneck. Dock har han genom åren berikat jorden med en hel del coola riff.
Idag fyller Ted 62 pilbågar. Grattis Tedster!
Btw, bilden ovan hade utan tvekan platsat i Playgirl.

Teds hemsida med allehanda galenskap

/Niclas
"Appetite for destruction", bäst på vinyl eller cd?



En läsare ställer den stora och viktiga frågan till Duff Mckagan.

Duff svarar här

/Niclas
Intervju med Mike Levine i Triumph!



För någon vecka sedan hade jag nöjet att åter få en pratstund med den mycket trevlige Mike Levine. Sist vi pratades vid nådde jag honom på mobiltelefonen på Jamaica och fruktade då en gigantisk telefonräkning, men det visade sig inte alls bli speciellt dyrt.
Nu, två år senare, når jag honom åter på mobilen, men denna gång sittandes vid sidan av vägen någonstans utanför Toronto.
Vi pratade bl a om kommande livedvd, remasterskivorna och första giget med Triumph.

Hi, this is Niclas from Sweden!

Mike Levine: Hi Niclas, how are you?

I´m good! How are you?

ML: I´m excellent, thank you!

Are you in Canada?

ML: I am. I´m in Toronto sitting on the side of the road on my cell phone.

I actually talked to you two years ago and then I caught you on your cell phone in Jamaica.

ML: I remember, yeah. Everything good with you?

Yeah, I´m all god but it´s getting hysterically cold over here. It´s been snowing all day and it´s freezing, but that´s just the way it is this time of year.

ML: Yeah, we have no snow but it´s cold.

I´m kind of wondering about these re-releases? How much work was done remastering and stuff like that?

ML: Frontiers did all the work. This was basically their idea, to put these out and get them back on the street. We contributed whatever they asked us to contribute, which was some art they didn´t have and we reworked a lot of the interiors and they´re obviously remastered to reflect what´s going on in today´s world. I haven´t even seen them! (laughs) Other than the art, right. Everything was done there and we´ve been going back and forth. They really wanted to make sure the band was happy with the artwork and stuff. The music files are fine as far as I´m concerned.

How long have you been involved with Frontiers Records?

ML: It´s been about… let´s see, when did we get in bed together? Back in January I guess. Yeah, the deal was done and then the put out the “Greatest hits” remix package and also at the same time they took rights for the catalog and also for another dvd that we´re working on.

Ok. Did they approach you or you them?

ML: No, the president of the company, Serafino, got in touch directly with me. Actually I think he called Rik first or sent Rik an e-mail and then Rik sent it over to me and then he and I spent a few months chatting and trying to arrive at some kind of agreement that we were both happy with, which we finally did in January.

What´s this dvd that you´re working on then?

ML: That´s gonna be a combo of, at least I think, the Sweden Rock show and the Roklahoma show with a lot of backstage documentarish type stuff on it. Yeah, it should be really neat! We really didn´t get enough of each show that´s really high quality. We didn´t really have a separate film crew, we just used the cameras for the big screens, so the cameras are pointed at the ground sometimes. (laughs) But we did the entire audio of the Sweden Rock show, that´s all finished, but Roklahoma we haven´t really touched yet. It´s a work in progress. Actually this week we´re gonna hire an editor that is just gonna go through all the… because just from Sweden we have like probably 10 or 15 tapes, digi beta tapes from the camera guys that were just following us around and the same kind of thing for Roklahoma. All that stuff has to be gone through and figured out what we can put in and what we can´t and hopefully there´s a lot of swearwords and stuff. (laughs)

How involved are you as a band in that process? I mean, do you watch everything and say “I want that or cut that!” or do you leave that to the editor?

ML: We leave it to the editor and then we´ll go in and say “I hate that!”, “Fix that”, Do that!”. (laughs) It would just be to tedious to sit there and look at film from five cameras. I mean, a good shot is a good shot and he´s gonna know what that is. It´s just a question of how they´re cut together or whether… I mean, editors have a way of taking stuff and moving it around. There was one shot he used of Gil doing a drum roll and it was in the middle of a guitar solo and I´m going “He´s not playing a drum roll, what are you focusing on?” (laughs) He said “I thought it´ll look cool there!” and I say “it looks very bad there!”. (laughs)

Any thoughts of writing a new album?

ML: You know, we´ve danced around that a little bit, but we´re all of the inclination that if we were to go into the studio we´re like “Let´s get three incredible songs!”. Like incredible songs, not just songs. Stuff that we think is exceptional and do three songs and sit back, look at it and see and then move on from there, kind of thing. But we don´t really have a serious plan of recording an entire album, at this stage anyway.

Are You writing music constantly or…?

ML: On and off. I´ll sit at the piano or pick up the guitar and work on some stuff and I´ll phone Gil and play it for him. We go back and forth every now and then, but everybody´s busy with their own stuff unfortunately.

When you started out writing songs and then compare it to today when you´ve been through things and you´re older, do you still have that same fire so to speak, as you had when you were young or ist it more difficult writing songs now?

ML: It was always difficult! (laughs) Let me tell you, to answer your question honestly, it´s a lot easier to write a song, period, than it is to write a song for Triumph. You can go “I really like where I´m going with this, but it´s so good for the band, I wanna record it!”. It might be good for Mariah Carey or who ever, you know. The only way to really write for Triumph is for the three of us to sit down. You have an idea but you don´t finish it and then you take it to the other guys like we used to do it. Sometimes it was a whole song and the we´d just rip it apart and rewrite it because it had some good thing in it but not enough good things. If you know you have some good things that are gonna happen or if you were to know that you were gonna put something out and if we for sure were gonna go on the road or something like that, I think you get more fire out of the band than if just “Let´s just do it for the heck of it!”.

Makes sense. There´s been some talk and talk earlier this year of a possible Van Halen/Triumph tour? How much truth in it was there and was it even an idea from the beginning?

ML: You´d have to speak to Live Nation about that. I think it came out of their camp. (laughs) That was a concert promoter’s wet dream that would´ve done huge business. I think Van Halen is still planning to go out, I think. We have had really no communication with them or with Live Nation. As far as I know right now, it´s still a rumor.

You´ve never toured with them, have you?

ML: We played with Van Halen at the US Festival.

I know!

ML: That´s the only time, but that´s not a tour. That was Dave with a bunch of headliners. (laughs)

Alright! I found some stuff from the past. I read that you´re first paid concert as Triumph, was at some place called Simcoe High School in 1975. Do you have any memories of that?

ML: Sure. (laughs)

How old were you back then?

ML: A lot younger than I am now. (laughs) I had probably turned into my 20´s at that point. It was fun. Back then the stage was like a 6 inch riser kind of thing and we had totally unsophisticated gear to be able to pull it off. We had pyro that didn´t work properly, light would fall over. (laughs). But I do remember that the audience went absolutely nuts. It was kind of satisfying to do that gig and have people that paid to see you and really love it.

Did you go to school there?

ML: No, that school is about 75 miles outside of Toronto, so it´s in a whole different area.

Was that a common thing back then, playing gigs at high schools?

ML: Yeah, there was a really big business actually. That´s how bands survived here, high schools and colleges. Every high school would have a dance on a Friday or Saturday night at least once a month. And they had good budgets to buy talent with, so I think they paid us 750 bucks and that was our first gig, which was a lot of money in those days. A lot of money! But we just said “The name of the band is Triumph and we´re great!”, we made a poster and said “Our price is a 1000 bucks!”. They offered 750 and the agent took it.

Nice! It wasn´t recorded, like on a tape recorder or something?

ML: No. We didn´t think about that. We were much to worried just playing and having enough gear to play the gig. We had roadies even. I think we had two roadies. As I remember it, it was at that gig… it might be that gig where a strobe light fell on Rik´s head or my head. (laughs)

What is the earliest live recording you guys have got of Triumph?

ML: I guess we probably… that was decently done, I guess in 1979. We did a couple of… I think there was a couple of King Biscuit Flower Hour for radio and then another company called Westwood One. There were three or four and they used to compete with each other, so one would offer you more money than the other and get more stations to play it. I think we ended up making our bed with nobody and just said “No, it´s not your turn this time!”.

I read that you were approached by Ted Nugent for the band that would become Damn Yankees. What made you turn it down?

ML: Actually it wasn´t Ted, it was John Kalodner who was the A&R guy at Geffen Records. He and I were friends and he called me and said “We´re gonna put this band together with Nugent and Tommy Shaw and would you be interested?”. I said “No, I don´t like those guys!”. (laughs) Nah, I´m just kidding! I love Ted and I love Tommy and jack Blades who ended up in the band, is a very good buddy of mine. I love him dearly too! So all that being said, it was really too soon for me to think about going into another band, especially one that wasn´t located… it was on the west coast or the east coast or whatever and it just didn´t feel right for me. I thanked John very much for the offer, but that was kind of a no go.

Finally! If you would record some new stuff, do you think you would end up producing it yourselves or use a hot shot producer?

ML: I don´t know! The experience we´ve had with hot shot producers were just that. They were hot shots, you know, and it was more about them than about the band. I don´t know how exactly we would do it. If there was a really good guy that we really thought was the right guy, I don´t think anybody would object to it. Finding that guy would probably take longer that write the songs. (laughs)

Wouldn´t Nick Raskulinecz, who did Rush´s latest, be good?

ML: Yeah, probably would, you know. When it came time we would certainly at least take a meeting with him.

Cool! The Sweden Rock show, any plans of releasing it as a live album as well?

ML: I haven´t thought about it. Maybe that´s a good idea? I haven´t thought about it.

Well, you should!

ML: Yeah, I´m writing it down now. (laughs) We´ve got the audio for it just sitting there.

Yeah, a lot of people would probably buy it.

ML: Yeah, Sweden Rock audio… right. Yes indeed. Thank you! You see, in every conversation you always learn something good. Oh, we didn´t talk about the box set!

Yeah, right!

ML: That´s very cool! That package looks fantastic! It´s gonna be a very limited edition. I don´t have the final numbers yet, but it´s looking like 500 for Europe only and 300 for North America, that we´re gonna sell off our website. It won´t be a general release over here.

Wow! Is that Frontiers as well?

ML: Yeah, it´s Frontiers as well. I thought it was very smart of them to help promote the catalog. It´s a really good idea and they´ve done a beautiful job on all the original artwork and stuff. We´ve never done a box set so I think it´s a really nice piece for a fan and it will be a collector´s item too. It ain´t gonna be many of them around!

Really cool! Well, thank you so much Mike!

ML: Thank you Niclas! I really appreciate it and I hope we talk again soon!

/Niclas